Jag och Helene har 5 barn tillsammans. Den äldsta är fyllde nyligen 23 och den yngsta är snart 11. När de äldsta barnen var små började debattörer och förståsigpåare att prata om “curlingföräldrar”.

Ett curlat barn var ett barn där föräldrarna skjutsar, köper leksaker, är snälla mot, stöttar och försöker få barnet att inte göra samma misstag som man själv gjort. Många gånger tycker en en curlingförälder att man inte hinner med allt man vill och har dåligt samvete.
Allt detta är tydligen förkastligt. Resultatet, enligt någon psykolog, skulle bli barn som inte var självständiga, oekonomiska, ouppfostrade och bortskämda.

Vilka dumheter. Det är som att kastas tillbaka i 100 år i tiden när man slog sina barn och tror att de lär sig något vettigt av det förutom att själv slå någon annan.

Att vara snäll mot sina barn gör dem snälla. Att skjutsa sina barn gör att de skjutsar någon annan. Att vara givmild gör barnen givmilda. Att stötta barnet gör att de lär sig att stötta andra.
Det är inte svårare än så. Även upp i åldrarna. Vi hjälper fortfarande våra större barn som studerar och har flyttat hemifrån. Vi hämtar dem och kör dem fortfarande när vi har möjlighet till det. Jag tror helt enkelt på vad vi kallar för ankunge-effekten. Barnen gör som man gör. Inte som man säger.

Däremot har vi alltid satt gränser. Det kan gälla dataspel, åldersgränser eller hur gammal man ska vara när man sover över pojkar / flickor. Ibland har vi enligt våra äldre barn varit onödigt stränga med våra gränser och det stämmer säkert. Men det är samma poäng. Om vi sätter gränser så lär sig barnen sätta gränser mot sin egen omgivning. Vi har också ändrat oss ibland när vi blivit övertygade av starka argument från barnen.

Att slippa göra misstag är lite svårare. Man kan berätta och försöka styra men misstag gör de ändå det kan man vara säker på hur mycket man än försöker.

Slutligen kan jag bara konstatera jag älskar verkligen att curla. Vare sig jag är fotbollstränare, tittar på simning, bågskytte eller sitter i ridklubbens styrelse så ger det mig några timmar extra att engagera mig i och umgås med mina barn. På vägen dit, på vägen hem och under tiden också. Kan man ha det bättre egentligen? Det ska väl möjligen vara att få curla barnbarnen någon gång i framtiden då.

Michael Ländin, idag är jag bara 5-barnspappa