Kvinnor lever hela livet ojämställt från skola till pension
Under sommaren kom en rapport från SCB. Den utkommer vartannat år med den rätt dåliga titeln “Lathund om jämställdhet 2018”. Den passerade svensk media nästan helt utan någon notis.
Den beskriver jämställdheten i Sverige som nästan inte nämnts alls under den svenska valrörelsen. Detta är en skandal. Den visar nämligen svart på vitt att kvinnor i Sverige pluggar hårdare, stressar mer men tjänar mindre. 30 procent av flickorna (12-15 år) känner sig stressade i skolan. När flickorna kommer upp i gymnasiet ökar siffran till 54 procent. När de väl kommer ut på arbetsplatserna utsätts var 10:e kvinna under 30 år för sexuella trakasserier. Inte på stan eller på tunnelbanan. Utan på arbetsplatsen.
På högskolor och universitet var det 64 procent av alla examen som togs av kvinnor. Med den bakgrunden är det väldigt konstigt att män har mer i lön än kvinnor. Rapporten slår också fast att nästan var fjärde kvinna upplever sig ha dålig hälsa. Inte så konstigt kanske när man tänker framåt.
För med sämre lön och arbeten yrken som ger mindre betalt och sliter mer på kroppen så får kvinnor också en betydligt lägre pension. Kvinnor har i pensionskuvertet i Sverige idag bara 68 procent av männens. Det är inte ok i ett av världens mest jämställda länder att denna frågan inte kommer upp i varje valdebatt. Att man väljer att strunta att hälften av Sveriges befolkning faktiskt lever hela sitt liv ojämställt.
Michael Ländin (S), riksdagskandidat.
Regeringen har nu presenterat en tandvårdsreform där personer över 67 år ska få ett högkostnadsskydd liknande det som finns i sjukvården. Det är ett viktigt steg framåt.
Men samtidigt har samma regering tagit bort det särskilda stödet för unga. Det slår hårt mot studenter och unga vuxna som redan kämpar med små marginaler. Lägg därtill att många låginkomsttagare och personer med kroniska sjukdomar sedan länge har svårt att ha råd med den tandvård de behöver. Resultatet blir ett system där hjälp ges till vissa – men lämnar andra i sticket.
Precis som så ofta med den här regeringen blir det halvdant. Man gör något för att man känner sig tvungen – men utan att ta ansvar fullt ut. Resultatet blir en reform som hjälper vissa, men lämnar andra i sticket. Sverige förtjänar bättre än slarviga halvmesyrer – vi behöver en politik som gör tandvården till en självklar del av välfärden för alla.