NATO-frågan är oerhört komplicerad. Men det som tidigare var komplicerat blev snabbt enkelt genom Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Plötsligt var argument om högre militära utgifter och möjliga konflikter med icke-medlemsstater underordnade det faktum att vi behövde skydd för att kunna försvara oss. 

Efter den tydlighet och enighet som Sverige och Finland sedan visade när man ville bli medlemmar, så är Turkiets ihärdiga nekande och politiska spel ett verkligt bakslag. Även Ungern har ju ännu inte godkänt Sverige utan skjutit upp frågan till våren. Risken att Finland går vidare utan Sverige blir större och större för varje dag. Nyligen publicerades en undersökning där opinionen i Finland vill gå fortare fram utan Sverige.

Om NATO sen måste välja mellan Sverige och Turkiet så vore Turkiet, ett land med 85 miljoner invånare, en av de största ekonomierna i regionen, en stark militär styrka och en lång historia av samarbete med NATO, det självklara valet. Turkiet har också en viktig strategisk position som gränsar till två känsliga områden, Mellanöstern och Kaukasus. 

Här ligger Sverige i bakvattnet, trots att vi har en stark ekonomi, stabilitet och en välutbildad befolkning som skulle kunna bidra mycket till organisationens fredsbevarande och humanitära insatser. Samtidigt kan man vända detta till en nackdel där Sverige traditionellt haft en neutral politisk ståndpunkt och varit motståndare till en aktiv militär roll på den globala arenan. Detta skulle kunna orsaka spänningar inom organisationen och påverka dess beslutsfattande.

Skulle Turkiets nej fortsätta även efter deras parlaments- och presidentval den 14 maj så står Sverige troligen ensamt. Det här skulle ge oss enorma utmaningar speciellt som Finland då med absolut säkerhet skulle gå vidare i processen själva. Vi vet att Ryssland skulle reagera mycket starkt den dag Finland går med då de ser varje anslutning till NATO som ett angrepp de där de måste skydda sig. Ryssland hävdar särskilt “rätten” att slå vakt om sina nationella intressen i närområdet vilket lett till militära angrepp på grannländer och slutligen ledde till angreppet på Ukraina. 

Sammantaget ökar risken av en konflikt och Sverige blir då ännu mer utsatt och ensamt. Även om en fullskalig invasion troligen skulle gå via Finland och in i Norrland så är Gotland också en utsatt position. Detta eftersom ön har en viktig strategisk belägenhet i Östersjön och är närmare Ryssland än fastlandet Sverige. Gotland har också en viktig hamn och en flygplats, vilket gör den till en viktig infrastruktur för Sverige. Även våra kärnkraftverk, hamnstäder och flygplatser skulle vara strategiska mål.

Nu måste Sverige därför agera på följande punkter:

1. Vi måste se över sin försvarskapacitet och försvarsmakt och säkerställa att den är tillräckligt stark för att skydda territorium och befolkning. Vi måste också säkerställa att den är optimerad för att hantera potentiella hot.
2. Sverige måste söka diplomatiskt stöd från andra länder och internationella organisationer för att hantera hotet från Ryssland.
3. Samarbete med andra länder: Sverige måste förstärka sina bilaterala och multilaterala samarbeten med andra länder för att öka sin säkerhet och skydd.
4. Sverige måste säkerställa sin säkerhet i cyberrymden och skydda sig från potentiella attacker. Här har vi redan sett framgångsrika attacker på svenska system. 
5. Civilsamhällets beredskap: Sverige måste öka beredskapen för civilsamhället för att hantera hot och kriser.
6. Sverige måste säkerställa sin ekonomiska säkerhet och förstärka sina ekonomiska samarbeten med andra länder.

Det är viktigt att notera att dessa punkter är sammankopplade och att en strategisk ansats måste tas för att säkerställa Sveriges säkerhet i en eventuell konflikt eller hot.

Av dessa ser jag försvaret som mest central. Ett svagt försvar kan leda till en ökad risk för angrepp och öka sårbarheten för landet och dess befolkning. Därför är det viktigt att Sverige säkerställer sin försvarskapacitet på flera fronter som: personal, där vi säkerställer att den är tillräckligt stor och kapabel för att hantera hoten men även utrustning, värnplikt och försvarssamarbeten med andra länder. 

Samtidigt är det viktigt att landet också tar hänsyn till sin internationella politiska situation och undviker åtgärder som kan öka spänningarna i regionen. Det avgörande är att Sverige nu fokuserar på att stärka sin egen försvarskapacitet och försvarsmakt för att kunna försvara sig i händelse av hot eller angrepp utan att provocera. 

Skulle vi stå ensamma efter våren måste vi ha tillit till vår egen förmåga att skydda vårt land och vår befolkning tillsammans. Vi måste öka insatserna för en stark och effektiv försvarsmakt och beredskap för att möta eventuella hot. Det är det enda sättet att garantera Sveriges säkerhet och frihet även i framtiden.

Michael Ländin,(s) Ersättare riksdagen