När världens rikaste man var från Kalmar
För ett par år sedan fick jag idén till en musikal. Jag hade tillsammans med en grupp andra låtskrivare skrivit en rad låtar som tycktes hänga ihop. Många texter handlar som brusten kärlek, ensamhet och drömmar. Det passade oerhört bra in på en av 20-talets rikaste män – Ivar Kreuger från Kalmar.
Musikalen skulle alltså handla om Ivar Kreuger. En av de mest mytomspunna affärsmännen i svensk historia. Han blev rik på tändsticksmonopol över hela världen, hade någon typ av fotografiskt minne, byggde Stockholms Stadion och NK. Vår berättelse handlar mycket om hans relation med Greta Garbo som han möter på Pubs hattavdelning i Stockholm. Med sitt filmbolag SF har Ivar alla möjligheter att göra en filmstjärna av Greta. Utan att spoila för mycket är det en historia om kärlek, glamour, spioner, onda intriger, pengar, filmstjärnor och mord. Vår logga ser ni överst.
Manus har min gode vän och historiker Göran Modig skrivit (med lite hjälp av mig) och just nu pitchar vi och de andra låtskrivarna vår musikal. Pitcha är att skicka den till olika ställen för att få en bedömning och förhoppningsvis någon som vill sätta upp, göra den bättre eller investera i musikalen. Ett arbete som möjligen tar några år till, om det någonsin ta slut.
Avslutar med ett litet aktietips. En aktie i Kreuger & Toll för endast 100 kronor. Kom och köp!
Michael Ländin, Entreprenör, politiker och musiker
Regeringen har nu presenterat en tandvårdsreform där personer över 67 år ska få ett högkostnadsskydd liknande det som finns i sjukvården. Det är ett viktigt steg framåt.
Men samtidigt har samma regering tagit bort det särskilda stödet för unga. Det slår hårt mot studenter och unga vuxna som redan kämpar med små marginaler. Lägg därtill att många låginkomsttagare och personer med kroniska sjukdomar sedan länge har svårt att ha råd med den tandvård de behöver. Resultatet blir ett system där hjälp ges till vissa – men lämnar andra i sticket.
Precis som så ofta med den här regeringen blir det halvdant. Man gör något för att man känner sig tvungen – men utan att ta ansvar fullt ut. Resultatet blir en reform som hjälper vissa, men lämnar andra i sticket. Sverige förtjänar bättre än slarviga halvmesyrer – vi behöver en politik som gör tandvården till en självklar del av välfärden för alla.