Regeringen och Sverigedemokraternas vårbudget presenterades nyligen, men den ekonomiska politiken lämnar mycket att önska. Som Socialdemokraternas finanspolitiska talesperson Mikael Damberg kommenterade, är det en förlorad budget som missar chansen att rätta till felprioriteringar från höstens budget.

Matköer växer utanför hjälporganisationer, konkurser ökar, och kommuner tvingas säga upp personal inom välfärden. Det är beklagligt att regeringen och SD väljer att fortsätta inflationsskydda höginkomsttagare på bekostnad av alla andra.

Budgeten förvärrar också effekterna av den redan höga inflationen. Istället för att följa IMF:s rekommendationer och fokusera på att stötta de hushåll som drabbas hårdast, väljer regeringen att förstärka problemen. Det är högerpolitik när den är som sämst.

Visserligen finns det några positiva inslag ur ett rättviseperspektiv. Till exempel förlänger och höjer regeringen det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer med bostadsbidrag för att skydda dem mot prisuppgångarna. Men detta är en droppe i havet jämfört med de större problemen som budgeten inte lyckas hantera.

Sveriges kommuner och regioner (SKR) har uttryckt stor oro över finansieringen av välfärdsnivån i landet. Enligt deras beräkningar krävs ett tillskott på över 20 miljarder kronor för att kunna bibehålla dagens standard på offentliga tjänster som skola, vård och omsorg.

Trots att detta belopp anses vara nödvändigt för att säkerställa en fortsatt hög välfärd, har regeringen och SD noll kronor till detta i vårbudgeten. Denna situation skapar en känsla av osäkerhet och frustration hos både kommuner och regioner, då de ställs inför allt större utmaningar när det gäller att tillgodose medborgarnas behov och förväntningar. Uppsägningar i både kommun och regioner är att vänta.

Det är tydligt att regeringen saknar en plan för att möta krisen och bygga ett starkare Sverige. De satsningar som presenteras inom arbetsmarknad och utbildning kompenserar inte för neddragningarna i höstbudgeten. Det behövs en plan för att säkra hushållens ekonomi, välfärden och jobben under lågkonjunkturen.

Att skylla på inflation och lågkonjunktur är bara löjligt. Tänk om Per Albin Hansson och Ernst Wigforss hade gjort det. Istället förde de under 30-talet en expansiv finanspolitik för att bekämpa arbetslösheten och stimulera ekonomin. De ökade offentliga investeringarna, särskilt inom infrastruktur och bostadsbyggande, vilket i sin tur skapade fler jobb och hjälpte ekonomin att återhämta sig.

Sverige behöver en budget som tar itu med de riktiga problemen, inte bara för de med höga inkomster, utan för alla medborgare. Regeringens och SD:s vårbudget är inget annat än ett totalhaveri. Gör om och gör rätt! Sverige kan och bör kunna bättre än så här.

Michael Ländin, ersättare i riksdagen för Socialdemokraterna i Kalmar län