I slutet på 90-talet hade hade jag varit tjänstledig från Telia i ett halvår. Nu var jag tvungen att bestämma mig. Nu fick det bära eller brista, säga upp mig eller jobba kvar? 

Visst var det tufft att säga upp sig från ett fast jobb med tre ungar och huslån, men ärligt talat var det nog inte så mycket att snacka om. Företaget gick bra och det lossnade mer och mer. Vi hade hittat idén med e-postmarknadsföring och hade sjukt nöjda kunder. Jag hade fått börja ta betalt för att medverka på olika event eftersom det tog för mycket tid. Då lugnade förfrågningarna ner sig lite. Det började bli aktuellt att anställa och flytta in företaget till Kalmar. Där skulle vi börja jobba från källaren och anställa våra första anställda.

Det var otroligt roligt att kunna gå till jobbet varje dag med glädje. Komma på en ny idé på förmiddagen och genomföra den på eftermiddagen. En otrolig skillnad mot det jobb jag haft innan. Jag hade försökt avancera. Lämnat in idéer, byta arbetsuppgifter, jobba fackligt, visa intresse för fler arbetsuppgifter men det var så otroligt trögt och långsamt. Ovanpå detta väldigt dåligt betalt. Nä, valet var inte så svårt när det väl kom till kritan.

Efter 25 år som egen företagare har jag inte ångrat en sekund att jag valde otryggheten framför tryggheten. Telia där jag jobbade la ner så småningom. Så det som tycktes tryggt var egentligen bara bara en illusion. Ett stort företag med en tjänst som kunde flytta eller automatiseras när som helst. Självklart är det tufft att vara egen många gånger. Ont i magen, oro för försäljning, administration eller anställda gör att man ibland funderar på alternativen. Men aldrig att jag skulle byta ut livet som företagare mot något annat. Att styra sin egen dag är nog det bästa som finns.

Sen fick jag en fråga att hoppa på det här med politik på halvtid. Då fick det bära eller brista igen. Men det är en helt annan historia.

Michael Ländin, egen företagare. 

(Bilden från Östra Småland Näringsliv)