Speciellt män tror att vi lever i ett jämställt samhälle, men så är det inte
I Sverige i dag finns över 200.000 pensionärer som får ut så lite pension att de hamnar under EU:s fattigdomsgräns. Detta trots att de jobbat och slitit ett helt arbetsliv. Vårt nya pensionssystem har gjort det oerhört svårt för framför allt kvinnor som jobbar en del av livet deltid att få ut en pension som går att leva på. Tidigare räknades pensionen på de 15 bästa åren. Många hamnar på en pension mellan 5.000–10.000 kronor per månad. Vem kan leva på det?
Dessutom betalar 1,9 miljoner pensionärer efter Alliansregeringens år vid makten mer i skatt än vad vanliga löntagare gör. Den rödgröna regeringen har visserligen täppt igen hålet något men det är långt ifrån tillfredsställande. Många pensionärshushåll har under åren 2007–13 betalat 100 000 kronor i skatt mer än ett förvärvsarbetande hushåll med samma inkomster.
Kvinnor dubbelbestraffas också genom att de förväntas leva längre. Då får de mindre pension per månad än vad männen får. En helt horribel lösning.
Till sist är den stora orättvisan att kvinnors inkomster bara är 81 % av männens (SCB 2013). Det blir visserligen bättre men går det i den här takten tar det över 50 år innan lönerna närmar sig varandra.
Speciellt vi män tror att vi lever i jämlikt samhälle men alla de här sakerna pekar istället på en klar bild av ett oerhört ojämlikt och orättvist samhälle.
Det är nu dags att lyfta de här frågorna upp på dagordning och verkligen sätta fart.
1. Se över pensionssystemet och se till att alla får en pension man kan leva på och som ger män och kvinnor lika pension utan hänsyn till hur länge man lever.
2. Ta bort “pensionärsskatten” direkt. Pension är uppskjuten lön och ska beskattas som sådan.
3. Tillsätt en kriskommission som gör en nationell handlingsplan och tar bort skillnader i lön mellan könen.
Med tanke på hur länge det sett ut så här så är lösningarna säkert inte lätta. Ibland kommer de att kosta. Kanske måste skatten höjas? Kanske måste vi män avstå vårt utrymme till förmån för kvinnorna? Det viktiga är dessa frågor nu blir konkreta och åtgärdas. Det går om man bara vill och “politik är att vilja”.
Michael Ländin
Socialdemokratisk politiker och IT-företagare.
Publicerad Dagens Nyheter juni 2016
Regeringen har nu presenterat en tandvårdsreform där personer över 67 år ska få ett högkostnadsskydd liknande det som finns i sjukvården. Det är ett viktigt steg framåt.
Men samtidigt har samma regering tagit bort det särskilda stödet för unga. Det slår hårt mot studenter och unga vuxna som redan kämpar med små marginaler. Lägg därtill att många låginkomsttagare och personer med kroniska sjukdomar sedan länge har svårt att ha råd med den tandvård de behöver. Resultatet blir ett system där hjälp ges till vissa – men lämnar andra i sticket.
Precis som så ofta med den här regeringen blir det halvdant. Man gör något för att man känner sig tvungen – men utan att ta ansvar fullt ut. Resultatet blir en reform som hjälper vissa, men lämnar andra i sticket. Sverige förtjänar bättre än slarviga halvmesyrer – vi behöver en politik som gör tandvården till en självklar del av välfärden för alla.